Bränsleförbrukningen för all körning fredag till fredag med resor till och från jobbet på dryga milen enkel resa uppskattar jag till ca 0,2 liter bensin. Motorn gick igång ett par gånger då jag hade kort räckvidd kvar och jag körde vid något enstaka tillfälle ett par hundra meter på bensin. I övrigt gick allt på el. Dvs målsättningen med bilen, att klara runt 85 % av all körning på el, överträffades trots vinterklimatet.

Vad kostade elen då? Vi mätte laddningen på kontoret som visade sig vara 1,3 kWh/laddning. Kostnaden för elen blev alltså på kontoret ca 6 spänn. Lägg till laddningen hemma som blir 2-3 laddningar till och summan för veckan blir ca 15 kr. Till det kommer då bensinen som är under 5 kr. Totalt 20 kr. I Sverige där elproduktionen är i princip koldioxidfri är detta ett smått fantastiskt resultat både för plånboken och miljön.

Tack för denna gång.

Roland

Bilen svänger mjukt utan ljud. Hela körstilen är som vadderad. Tyst, mjukt och följsamt. Intredningen i bilen är fin och också liksom rundad i kanterna. Ratten vilar mjukt i händerna.

Gillar att bakluckans nedre del är i glas. gör att man ser bakåt bra. Nu kan man ju se hur det ser ut bakåt på skärmen när man backar, men jag tittar ändå alltid bakåt då jag inte helt vant mig att skärmen finns.

Klokt att handtaget till laddaren är formad som hantdaget till bensinpumpen. Inte konstigare än att tanka. Luktar bara godare och känns bättre att ladda vid husknuten istället för på en mack.

I like.

Idag handlar allt om snabbhet, enkelhet och bekvämlighet. Risken finns att vi inte orkar hålla på att ladda om det inte är enkelt. Varför inte kopiera idén med damsugarens sladdlösning? Man parkerar, drar ut så mycket sladd som behövs och ansluter i ett uttag – och det är klart. När man kopplar ur så drar sladden in sig själv i bilen. Snabbt, enkelt och mindre slabbigt. Ni vet var ni hörde det först

Första resan blir typiska ärenden en fredag, från Rissne till Sollentuna Centrum, vidare till Postens i Häggvik där jag snor lite laddström och sedan hem. Jag har lovat mig själv att inte räkna exakta avstånd. Inte heller exakta laddtider och bränsleförbrukning utan istället se hur detta fungerar praktiskt, uppskatta grovt hur mycket vi kör på el, hur det fungerar i vardagen, vad familjen tycker och hur vi under veckan beter oss. Det andra är, milt uttryckt, redan gjort.

Hur gick det då? Jo, jag har nog aldrig kört med sådant lugn tidigare. Utanför Posten log flera stycken när vi laddade i deras motorvärmaruttag och vi kom hem enbart på el – nästan. De sista 2-3oo meterna kopplade bensinmotorn in. Väl hemma sätter jag bilen på laddning över natten.

Ändå har jag en förväntan och det känns speciellt att ingå i en referensgrupp och att få köra en förseriebil av laddhybriden under den kommande veckan. Jag och min sjuåriga son Hannes hämtar ut bilen efter grundlig informationsgenomgång av Toyota och det är helt klart ett projekt för alla åldrar. En av finesserna är att man kan se CO2-besparingen i form av framväxande träd på displayen. Jag fipplar på alla möjliga visningsalternativ tills Hannes får nog: Visa träden! Vad händer när vi sparat ett helt träd?

Det visar sig  snabbt vad den stora skillnaden är från andra laddbara bilar jag testat. Bilen är inte en leksak, inte hysteriskt dyr utan en vettig tjänstebil (ingen våghalsig gissning att det segmentet blir först ut). Vi ska ha laddpriusen i familjen under en vecka och köra som vanligt och det känns faktiskt som att detta är första gången som det här med laddbara bilar är på riktigt, dvs att det inom kort är nåbart för många av oss. Frågan är då vad som är skillnaden och om vi gillar det?